Så kan Envist framhärda användas i en mening
- framhärda i att vilja beröva mig mina existensmedel, j ag kommer att begagna min rätt som knekt och människa ( ty jag måste leva ! )
- Herr Markurell svarade ingenting på alla dessa gäckande frågor Hans mun var förstummad men hans ögon frågade, envist sugande, dödsskrämda.
- Piper stod med ryggen åt Bredenberg och stirrade envist ned i sanden.
- Hon kände det allt, kände det i själva hans sätt att se på henne, därför höll hon blicken envist sänkt mot bordet.
- Från Basse, den äIdste, tretton år fyllda, till Lasse, den minste, om två, taktfast, envist, klangfyllt :
- Han lyfte blicken och kikade envist och oavlåtligt på sjustjärnorna.
- Fårskinnspälsarna voro noga tillknäppta, det gråa håret hängde långt ner i nackarna, ögonen stirrade envist i snön.
- Där fanns bara en enda, som envist teg.
- Och jag vill att vi ringer polisen, sa mor envist.
- Greta stirrade på honom envist, som om hon ville uppfordra honom att säga något mera ; men Tomas teg.
- Slutligen lyfte Träsken sina händer, skilde dem åt, höll upp högra pekfingret och stirrade envist på signetringen.
- Och härvid höll hon så envist fast på fruntimmers trosvissa sätt, att jag åter växlade från sorg till vrede och lämnade henne.
- Det klarnade för hennes ögon och vad hon först urskilde och envist betraktade var fästmannens panna.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
